Feedback kurs online Del 1: INTRO
Feedback kurs online Del 1: INTRO
För mig handlar feedback inte bara om ett sätt att kommunicera, metoder och modeller för att uttrycka vad vi vill förstärka eller släcka ned hos oss själva eller andra – det är i grunden ett förhållningssätt, en attityd mellan oss människor, en grundläggande värdering som bygger på generositet och vilja att utvecklas tillsammans.
Det betyder att du vill hjälpa en kollega, chef, medarbetare eller medmänniska i största allmänhet att få syn på någonting som han eller hon själva inte ännu vet. Eller att du är öppen för att höra hur andra uppfattar dig och det sätt du väljer att agera på när ni är tillsammans. Med andra ord finns en önskan att få ut mer av dina relationer, mer av LIVET!
Därför är jag så stolt över dig, att du nu valt att kliva på den här resan som kommer att bidra till att du ökar din kompetens inom kommunikation och mellanmänskliga möten, men också gör dig mer medveten om hur du beter dig och varför.
I den första filmen som du ser här går jag igenom de vanligaste fallgroparna och hindren till att ha ett feedbackvänligt klimat mellan oss – oavsett om det handlar om relationerna på jobbet, där hemma, bland vänner, grannar, släktingar eller vilka du nu har runt dig i ditt liv.
Här kommer nu kursens första uppgift! Du ska nu få gå igenom fallgroparna och kika på var och en, reflektera över vad det är du gör och varför. Ta dig tid att i din vardag titta på vilket av det här du gör, och var nu ärlig mot dig själv – det finns ingen som är perfekt och som inte ramlar ner i de här fallgroparna lite då och då, så bli medveten om vad just du gör. Du kan mjukstarta veckan och behöver inte ens göra något åt det än, bara du blir medveten om vad av det här du gör. Skriv gärna ner i en anteckningsbok, i din mobil eller logga någonstans där du lätt kan hitta, så att du kan gå tillbaka och se skillnaden.
Då så, då tittar vi igenom listan.
För att se filmen klickar du på pilen. Vill du att filmen skall synas över hela skärmen klickar du på den symbolen som är längst till höger med 4 pilar som pekar åt varsitt håll.
Du är ansvarig för dina egna känslor och för hur du beter dig, men inte för andras känslor. Låter det hårt när jag säger så? Det här handlar om att många människor tyvärr inte uttrycker sina egna känslor för att de är rädda för andras reaktioner eller tar överdriven hänsyn till andras känslor.
Men så länge du kommunicerar feedback på ett respektfullt sätt och med syfte att förbättra samarbetet eller relationen så är det viktigt att du fokuserar på dina känslor och inte viker ner det som är viktigt för dig, av rädsla för andras känslor.
Så håll lite koll de närmaste dagarna och veckorna på hur ofta du backar från att säga någonting som egentligen vill bli få komma ut, inte på ett dömande sätt för att samla fel – bara för att bli medveten.
Jag vågar nog gissa att minst 75 procent av oss undviker att ge feedback – eller be om den – av rädsla för vad det ska leda till, och framför allt att det ska leda till konflikt. Och vilka konsekvenser det i så fall skulle få. Är du en av dem? Hur står det till med konflikträdslan hos dig? Skulle du hellre ducka än ta en diskussion som visserligen leder er framåt och utvecklar relationen men som är tuff medan det pågår?
Ha koll på hur ofta rädslan för konflikter eller tänkta konsekvenser begränsar dig i din kommunikation med andra.
Ju mer otränad i feedback desto större rädsla för att säga fel, och visst – det blir fel ibland, men då har vi i alla fall någonting att prata om. När jag hjälper grupper med kommunikation och hör att någon säger ”jag vet inte hur jag ska säga det här” brukar jag säga: ”säg det bara rakt ut så sorterar vi i det sen”. Min tanke är att rädslan för att säga fel inte ska hindra oss från att prata med varandra. Det felaktiga är oftast att vi inte har funderat igenom våra egna känslor kring feedbacken, eller vad vi önskar ska hända. Alltså kommer det tex bara ut anklagande kritik, och då hamnar mottagaren i försvar, och det vill vi inte. Alltså lägger vi krokben för oss själva med idén att det måste komma ut perfekt.
Hur ofta begränsar du dig för att du är rädd att säga fel?
Har du någon gång varit frustrerande arg och ändå kunnat uttrycka tydlig, hjälpsam, utvecklande feedback? Nja, kanske inte ändå? När vi blir upprörda blir det oftast alldeles för hårt, dessutom pratar vi ofta forcerat och börjar om med samma sak många gånger, som för att trycka in det i den andra personen.
Visserligen kan de blyga och försiktiga av oss få en skjuts med vrede och våga säga viktiga saker som de annars inte skulle tordas, MEN det är ändå viktigast att feedbacken får landa hos den andra istället för att den rasar in i försvar.
När någon är upprörd är det enklaste vägen för att skydda sig.
Så håll koll på dina känslor, och om du är upprörd och vill uttrycka feedback – ta ett varv runt kvarteret, gå in på toaletten och andas eller ta en kort paus och lugna ned dig, kom tillbaka och uttryck med vanlig samtalston, och mer tydligt vad det är du faktiskt vill säga.
Det finns en massa i mina ögon idiotiska metoder som kallas hamburgermetoden eller sandwichmodellen, som går ut på att först ge beröm, sedan kritik, och så beröm igen. Men för den som ska lyssna är det ändå bara kritiken som hörs, oftast. Det där lindandet tänker vi kanske att det handlar om mottagaren, men jag säger att det handlar om sändaren – det är nog mer för din skulle och för att du är lite rädd och känner dig obekväm att ge feedback och därför lindar in. Så utforska de närmaste dagarna hur mycket fluff du använder runt det som egentligen ska sägas.
Allt som är otydligt gör det också omöjligt för mottagaren att förstå att det handlar om just honom eller henne och just det ena eller andra tillfället. Generaliserande blir faktiskt helt ointressant att lyssna på, eftersom mottagaren kanske inte förstår att det berör just honom eller henne.
Titta på hur du generaliserar feedback, som du egentligen skulle kunna förtydliga.
Du ska få ytterligare en uppgift, precis som du hör i filmen, och det är att just använda dig av det här förhållningssättet GENEROSITET! Gå runt nu bland dina människor och tänk att du vill vara generös, du vill bjuda din omgivning på det som är viktigt för att era relationer ska kunna utvecklas. Från och med nu är det slut med rädslor och snålhet, slut med tystnad och undanhållande, nu börjar en vardag med kommunikation, samtal, riktiga möten med dina människor! Alla vill bli sedda, alla vill bli bekräftade. Alla vill att det ska märkas att de finns. Det är ett grundläggande mänskligt behov vi har, så se till att du är en del i någon annans bekräftelse. Det där lilla du säger kan göra en medmänniskas dag; att tacka busschauffören för en bra körning, att berätta för barnen att du är stolt och glad över att få vara just deras förälder, att du gillar att bo bredvid din granne, att du är glad för att sopåkarna hämtar ditt skräp och tömmer din tunna – vad det än är du uppskattar hos dina medmänniskor en vanlig dag! Sprid ordet!